Author: Erik Forsberg

Min farfar Eriks äldsta storasyster hette Hilma och föddes 16 september 1892 i Lerbäcks församling.

Denna berättelse har hon skrivit ner. Vet inte exakt när hon skrev detta, men någon gång mellan 1967 (hon nämner att de flyttade detta år) och 1973 då hennes man Leonard dog.

Jag har försökt att renskriva hennes text nedan. Har också skannat in den som pdf.

Tanken förflyttar sej till min barndom. Jag föddes här i en granngård. Dit far och mor flyttade som nygifta. Mor var då 21 år och far 22. Dom bodde där bara 1 år. Mor hade tidigare varit hos sin bror Edward som blev änkling och bodde hos en gammal man i Rödsäter. Edward hade 2 st barn som hon fick vårdnaden om. Morbror var skomakare och hade 2 gesäller som skulle lära sig skomakareyrket. Det blev nog rätt så mycket för mor att klara av, ty den gamle mannen hade ju stugan och bodde uppe på ett rum. Han ville att far o mor skulle överta stället. Han blev pensionerad – Gick under namnet “ringare Lindqvist”. Han var som en klocka, … ringa sex gånger om dagen på en stor klocka som satt på gamla kontorets gavel.

Anna (det var mor), sa gubben en dag, du skall få stugan av mej om jag får vara här till dödagar – Allt var ju dyrt på den tiden också. Förtjänsterna voro små. Alltnog så bestämde far o mor att göra gubben till viljes. Mor trivdes bra där och likaså far han var ju uppfödd i Rödsäter i en annan stuga intill. Stugan som mor o far fick var liten, far ville bygga om den men då sa gubben , jag är så gammal o lever inte så länge – Sen får du göra som du vill. Vid det blev det.

Barnaskaran ökade och det blev trångt. Morbror gifte om sig med en dalkulla som gick och sålde hårarbeten. Så dom tog då hem Signe o Paul som morbrors barn hette. Och det blev bättre plats för oss. Gubben Lindqvist blev död – Far fick då göra som han vill och höjde taket, för han kunde inte gå rak in genom dörren. Vi ordnade då med rum i den lilla verkstaden medan far byggde. Han var duktig snickare gjorde först alla behövliga verktyg. Alla fönster o dörrar gjorde han själv. Då var mor glad, då det stod färdigt för inflyttning. Vi föddes 10 syskon där. Jag var född härnere hos Ågrens. Men 9 st såg dagens ljus i Rödsäter. Dit jag flyttade med så klart. Det var inte lätt för föräldrarna Far hade inte stor förtjänst 175 o 260 kr

Bröd fick vi äta och potatis. En liten griskulting blev väl mest sovlet – efter slakten. Några höns minns jag att det fanns så någon gång kunde vi få ett ägg, då var det fest. Mina 3 äldsta bröder blev döda, med stor sorg för far o mor, efter dem kom det 3 systrar. Jag minns än hur far talade ofta om sina små pojkar. Sjukvården var inte så storslagen på den tiden. Döden gjorde ofta intrång i hemmen. Så en dag kom en gosse, en bror till oss, till livet. Nils heter han. Då var far glad. Han var sjuk ett helt år, men överlevde efter Dr ordination “skorpvälling”. Det var engelska sjukan som var mera vanlig då. Så kom Gustav efter ett par år och 5 år senare Erik. Då fick far o mor ersättning för dem som gick bort 20 år tidigare. Det gick bra trots mycket arbete.

Jag fick ofta gå och hjälpa min moster Karin o morbror som då hade flyttat till Hagaberg, där han också fortsatte med sitt skomakeri o jämsides med det, en liten skoaffär. Moster började sticka på maskin alla möjliga saker, strumpor, vantar, tröjor … småklänningar som mor sydde, dom var så söta, röda o blå med små vita ränder på. Så blev jag ju 15 år och fick plats i en affär i Kumla som springflicka hette det. Jag var där bara en sommar. Fru Håkansson på Mariedams herrgård skrev och ville att jag skulle komma till dem som “huspiga”. Jag kom ju närmare hem och försökte mej på äventyret. Där var jag i 3 år och trivdes bra.Man jag ville se lite mer av världen och reste med min morbror, som då skulle flytta till Järna med sin skoaffär.Därifrån kom jag till Stockholm – Östersund, Hultafors som då var inköpt av som vilohem av Adventistsamfundet. Vidare till Ekebyholms slott, som också så småningom blev missionskola. En tid varjag också på Nyhyttans badanstalt som numera är häsovårdshem och tar emot patienter runt om i vårt land. En tid var jag hemma då mor blev sjuk, men så blev hon bättre och jag kom då till Hällsons i Håkantorp. Där var jag till 1946 då Leonard och jag gifte oss och köpte en stuga i Zinkgruvan Björksäter, där bodde vi tills 1967 då vi flyttade till pensionärshemmet på grund av vår invaliditet. Vi har det bra här och trivs också.

Far o mor gick bort – Far 1917 i olycksfall i gruvan. Mor blev lämnad ensam med 7 st barn – som skulle fostras. Det var en stor livsuppgift för henne. Alla tycks ha skött sej bra. Därom får de själva berätta. Mor blev 86 1/2 år då hon fick lämna denna jorden – väl förvissad om att ett bättre hem väntade henne. Gud har varit allas vår tillflykt och om vi blir trogna vår kallelse så får vi säkert mötas i det land där ingen sorg finns mera.

Det finns många problem i livet – det har vi nog fått erfara litet var. Under allt har Guds nåd varit stor emot oss. Låt oss förbliva trogna intill slutet det är min bön.

Hoppas ni sparar detta!

Deras far föddes
26 nov 1869
dog 1 juli 1917 = 48 år
Mor född 25 mars 1871
död 14 sept 1957 = 86 1/2 år